Undrar hur folk gör det, Älskar sig själva?
Jag har aldrig haft någon i mitt liv som sagt till mig att jag duger,
någon som kramat mig och tröstat mig när jag var liten och rädd.
Jag har fått klara mig själv bäst jag kunnat.
Visst.. Jag har väl klarat mig relativt bra i det att jag inte sitter på gatan,
att jag inte håller på med droger och annat missbruk.
Men jag är skadad psykiskt.
Jag är otrygg och vantrivs med mig själv.
Jag har INGEN självkänsla och INGET självförtroende.
Ingen har någonsin fått mig att känna mig älskad.
Det har mer eller mindre resulterat i att jag omedvetet avvisar människor som försöker närma sig mig!
Jag menar inte att göra så, men jag vet inte hur man handskas med, känslor?
Jag känner mig inte värd att älskas och att bli omtyckt.
"Dig har jag fått för mina synders skull"
Så brukade min mamma säga till mig när jag var liten.
Jag var inte värd ett skit och hon brukade säga att hon hatade mig.
Sånt sätter spår.
Jag har alltid varit en glad tjej på utsidan, men jag tror inte helt säkert att
jag kan säga att jag någonsin varit.. Lycklig.
Jag vet inte hur det känns att vakna bekymmersfri och utvilad.
Jag har gjort mycket dumt i mina dagar mot mig själv och mot folk jag älskar och bryr mig om.
Jag har aldrig menat något illa i något jag gjort.
Jag är trasig och tänker inte så långt som jag borde alla gånger, and for this.. I am sorry.
Jag har analyserat mig själv väldigt mycket de senaste två veckorna.
Tänk och vridit och vänt mig mig själv.
Tänk och vridit och vänt mig mig själv.
Jag tror att det är ett viktigt steg till att må bättre i själen.
Att försöka förstå sig på sig själv och sina handlingar.
Jag försöker inte att söka medlidande från någon och jag vill definitivt inte att någon ska tycka synd om mig.
Jag har ingen användning för sådant.
Jag vill bara att folk ska förstå sig på mig.
Det jag skriver är inte riktat mot någon eller skrivs för någons undehållning.
Denna blogg är min dagbok, mina tankar och mitt liv.
Om det inte passar er, för all del.. läs en annan blogg.
Nu ska jag slänga mig på soffan och hoppas på bättre väder..
Denna dimma gör mig deprimerad.
Denna dimma gör mig deprimerad.
jag har varit en skitmamma, försöker gottgöra, vet inte om jag lyckas men jag ÄLSKAR dig över allt annat.
SvaraRaderaHejsan Sötnos!
SvaraRaderaJag har tänkt på dig sen vi träffades första gången när jag kom till Västerås. Du är så himla söt och snygg. Hoppas vi kan träffas snart igen. Puss och Kram från Kinderägget. =)